Födelsedagar

När jag gick i lågstadiet fick klassen rita självporträtt och skriva sin födelsedag på. Dessa sattes upp på väggen organiserat efter månad och datum. Så överst, i januari, var jag och två till (Karin och Per). 
Och så månad för månad. 

Som det föll sig så hade jag min plats alleles bredvid denna display och spenderade följaktligen många timmar med att vila ögonen mina klasskamraters konstverk. Och memorerade också deras födelsedagar. 

24 barn.

Fråga mig när någon av dem fyller år, jag minns det än. 
Inte exakt alla datum, det ska jag erkänna, men de flesta. Och alla månader. 

Långt efter att vi slutat lågstadiet och lämnat klassrummet med det då nedplockade födelsedagsmontaget bakom oss kunde jag ibland i förbifarten säga något i stil med "ah april... ja då fyller ju Pettan och Jonta år" och mina kompisar undra hur och varför jag mindes det.
Sen blev det lite av en grej. 

Jag är ganska dålig på både namn och ansikten. Men säg när du fyller år och jag kommer inte att glömma det. Många, många dagar i almanackan vet jag att en gammal kollega eller klasskompis eller min mans kusin fyller år. Sällan hör jag av mig, det gör jag bara om vi har en hyfsat nära relation.
Istället går jag bara runt och tänker att Jaha... idag fyller den och den år. 

Igår fyllde till exempel vår nya granne år. Hon fick ett kort och en chokladask. Imorgon fyller en tidigare kollega år. Henne ska jag nog skriva ett grattismejl till iallafall.  
Just hennes födelsedag är extra lätt att minnas eftersom den är den 11:e sept och ju av förklarliga skäl skyms av annat.
Senare i september har jag bland annat en kompis vars barn firar sin allra första födelsedag, hon ska nog få någon liten present i posten.