Hit me where it hurts liksom

Den kanske sämsta förolämpningen jag fått var efter en presentation jag gett som enligt både mig och andra gick väldigt bra.
Att den gick bra var ingen slump.
Det var en lättnad, men ingen slump.

Jag hade övat. Och övat. Ni fattar. Övat en gång till. Ställt timer på mobilen och klockat mig själv framför spegeln.

Sen gick det bra också. 

Och efteråt kommer en människa med betydligt mäktigare titel, högre lön, osv fram till mig och grymtar, Jaha, du lät ju väldigt förberedd..

Som att det vore något dåligt. 
Jag var förberedd. 
Vet att jag tidigare spytt galla över folk som medvetet struntar i tidsramar för presentationer och kliver upp på scen och ogenerat använder 3 av sina 10 minuter till att sålla bland 52 powerpointbilder för att sedan hålla en osammanhängande presentation på en dryg kvart.

Respektlöst och oproffsigt. 

På måndag har jag en ny presentation, digitalt visserligen, men av hyfsat stor vikt för framtida projekt så det känns viktigt att det går bra.
Så jag förbereder mig.
Och hoppas att det ska märkas också.