Om vapen

Vapen ja. Tänkte först skriva ett svar på förslaget att jag beväpnar mig när jag är ute och springer.
Men det finns en del att säga på ämnet.
Först. Jag förstår tanken, och det är många som gör det. Alltså bär vapen av anledningar som inte är helt orimliga, typ att ett rovdjur skulle kunna hoppa ner ur ett träd och anfalla dig.
Skulle det hända skulle man ju gärna vilja kunna försvara sig med mer är händer och tänder. 

Men. Jag skulle aldrig bära ett skarpladdat vapen jag dels inte var beredd att använda och dels inte kunde hantera. Det innebär att jag skulle behöva spendera tid och energi på skjutbana, vapenvård, etc. Jag skulle behöva införskaffa ett vapenskåp där mitt vapen fanns säkert inlåst när jag var hemma så att inte barn (mina eller andras) kom åt det. 

Och det har jag varken tid eller lust med. Dessutom är jag lika intresserad av att identifiera mig som vapenägare som jag är av att joina Real Life eller någon annan av kokosnötkyrkorna som cowboysarna här omkring går till. Med sina vapen i hölster på höfterna. Jag vet faktiskt inte om de får ta med dem in i kyrksalarna eller inte...? 

Förra helgen var vi till en närliggande park och sprang ihop med pappa till en av barnens klasskompisar och stod och pratade en stund. Han var i parken på sin nephews birthday party och hade en pistol i hölstret på höften. No big deal och why not liksom. Gissar att han sätter på sig pickan och cowboyhatten i samma svepande rörelse.

I tisdags när vi kom till fotbollsträningen var parkeringen full av polisbilar med blinkande ljus och vi undrade om vi ens skulle kunna komma till fotbollsplanen. Men det var lugnt, en soccer mom berättade att oh some nut pulled a gun out and one of the parents called the sheriff but it's all good now, they're taking him in.

Ingen fara, träning som vanligt. En efter stängde polisbilarna av saftblandarna och körde därifrån. Hade vi kommit en kvart senare hade vi inte ens vetat att något hänt. 

Det är vapen överallt. Man kan köpa dem överallt. Och även om man vänjer sig vid att se dem blir jag fortfarande illa berörd och tycker att det är djupt obehagligt.

Så nej. Jag kommer inte att beväpna mig. Istället springer jag lite senare på morgonen och väljer stigar där jag vet att hundägare och andra löpare/vandrare ofta är.