Sov oroligt och vaknade vid 03:30 och kollade nyheterna igen.
Då hade de hittat honom. Vid liv.
Tack alla goda skapare.
Tack alla goda skapare.
Jag vet inte varför den bortsprugna tvååringen berörde mig så. För att det är lokalt. För att jag är förälder. För att. För att. Men gud ändå så skönt.
Det är nånting visst med ovissheten. Jag berörs av trafikolyckor och barnen i Gaza också. Men inte lika, inte samma. Ett litet barn som är vilse i skogen. Aj mitt hjärta.
No comments:
Post a Comment