Stanna sen i Gällivare, av alla gudsförgätna hålor.
Kvällstid, så att Sibylla redan stängt. Kiosken på tågstationen kan få vara öppen, men ha slut på korv så att kexchoklad och sura S är det enda som finns att erbjuda.
Stå länge i Gällivare. Meddela samtliga resenärer att de får gå ut på plattformen men inte gå längre från tåget än att de hör en visselpipa.
Förklara att det är elfel och omöjligt att köra vidare.
Beställ ersättningsbussar från Kiruna som är framme om ca 2 timmar.
För att inte helt släcka hoppet, ropa ut att tåget som 90% av resenärerna ska byta till i Boden kanske ändå väntar in oss.
Låt minuterna ticka.
När det gått nästan två timmar meddelar du att Nä, tåget väntar inte. Det blir hotell i Luleå och alla får själva kontakta SJ för att rodda nya biljetter.
Sen låser du dörren till det lilla personalutrymmet och hör genom de tunna väggarna hur folk gråter, gormar, ringer mamma, ringer frun, ringer SJ.
Ha lite is i magen. Låt det gå en fem minuter iallafall.
Då, samtidigt som tåget sakta, sakta börjar rullar, annonserar du att Hörrni, elfelet är fixat förresten, nu åker vi! Inget hotell, inga bussar från Kiruna. Bara en senare ankomsttid till Boden, men tåget väntar ju på oss.
Då, samtidigt som tåget sakta, sakta börjar rullar, annonserar du att Hörrni, elfelet är fixat förresten, nu åker vi! Inget hotell, inga bussar från Kiruna. Bara en senare ankomsttid till Boden, men tåget väntar ju på oss.
Plötsligt jublar publiken.
Skrattar lättat.
Kramar och high-fivar varandra.
Skrattar lättat.
Kramar och high-fivar varandra.
Det. Är hur man säljer in en två timamars försening som en riktig vinstlott och skapar stämning på ett tåg.
Alltså haha åh. Jag hade en liknande upplevelse i måndags. Då ropade de ut att det var ett omfattande elfel PLUS att det var en lång tågkö framför oss och att vi skulle räkna med en rejäl försening. Fem minuter senare gick de genom tåget (som saknade bistro) och sa att de skulle försöka leta fram vatten och lite bars så att vi inte törstade ihjäl eller åt upp varandra. Fem minuter efter det kom nästa utrop: "ja det här kommer bli en mycket lång försening", för att några minuter efter det meddela att det var vår tur att åka. Den totala förseningen? Tjugo minuter.
ReplyDeleteFunderade efteråt på om tågtanten kanske var ett geni som överdrev förseningen först eftersom hon möttes av hurrarop när vi bara blev tjugo minuter försenade?