Nu smäller det

Idag, 3:e juli, är inte bara dagen före 4:e juli. Det är också Idahos födelsedag. Statehood Day. Vi befinner oss i det lilla gruvsamhället. Jag sprang en vända imorse i rimliga 17 grader (ska ändå inte bli så varmt idag, 25 typ) och såg två stora pickups med sydstatsflaggan som körde genom stan. 

Det är alltid så. Nån som ska hålla på. Lätt att vifta bort å ena sidan. Idaho är väldigt rasistiskt å andra sidan och Kluxarna äger så vitt jag vet fortfarande mark här omkring. Så är det.

Barnen har rött, vitt och blått allting. Kläder, naglar, hattar. Det blir parad och flagghissning och tal och sång. Fyrverkerier. Det har redan provsmällts så att öronen fladdrar. 

Idag till Idahos ära, imorgon för hela landet.
U.S.A. 250 år. (Vilket ju verkligen är ingenting med svenska mått men det säger jag inte heller högt.)

Jag har väldigt motstridiga känslor men försöker hålla god min och låg profil. Har en t-shirt med USAs flagga på bröstet, där flaggan utgörs av små siluetter av Idaho i rött, vitt och blått.

Vill att barnen ska få uppleva allt det traditionella. Det roliga och glada. Barndomsminnen med kusiner. Se fyrverkerier mitt i sommaren.