Yta. del 1

Som vardagen ser ut nu så sminkar jag mig typ aldrig. Nu är jag ingen stor konsument av smink i vanliga fall heller, men en vanlig arbetsvecka i Sverige använder jag iaf nån slags underlagskräm/foundation och mascara, 5-7 dagar i veckan. 

På sommaren blir det mindre, så är det väl för de flesta tänker jag. Sol och ledighet gör smink både överflödigt och opraktiskt.

Och kombinationen av att jag inte längre går till ett kontor och att det fortfarande är över 30 grader varmt och jag följdaktligen fortfarande är brun gör att jag bara drar fram mascaran nån gång i veckan.

Min äldsta dotter, som fyller 11 i år, är totalt ointresserad av smink. Jag vet att många tjejer i hennes klass, både i Sverige och här, har börjat med läppglans, mascara, vissa har tom lösögonfransar som ser (tycker jag) helt absurda ut. Det är inte det att hon är totalt ointresserad av sitt utseende, men hon har en (ursäkta uråldrigt uttryck) pojkflickig stil och gillar ingenting rosa, glittrigt, rosetter, osv. 

Min yngsta dotter som snart är 8, är betydligt mer flickig och hade en period för ungefär en år sedan då hon var väldigt intresserad av smink, krämer, och allt man kan tänkas stryka på läpparna.
Då frågade hon mig varje dag "mamma har du smink på dig?" vilket fick mig att låta bli att sminka mig vissa dagar bara för att ärligt kunna svara "nej".

Nu har jag inga skarpa åsikter om äldre barn och deras användande av skönhetsprodukter, men jag tänker ändå att jag har tur att det föll sig så att det är den äldre som är obrydd.
Så att den yngre iallafall inte behöver matas med fler influenser än nödvändigt.
Tidigare än nödvändigt.