Status

Jaha.

Jomen.
Om vi börjar med fyrverkerierna. Det smällde verkligen, och slutade fan aldrig. Tacka vet jag nyår då man liksom ändå har tolvslaget att förhålla sig till. Sen smäller det ju alltid både före och efter ändå, men man man kan ändå räkna med att kulmen är kring midnatt.

4:e juli, not so much.

Det började så smått redan vid 19-tiden, trots att det inte ens börjat skymma. En timme senare började solen så smått gå ner och då pangade det desto mer. Vid 21 var det mörkt och man kunde se (och inte bara höra) fyrverkerier från alla håll.
Sen höll det på. Vid 22 hade siste man och barn ur vår skara gett upp och vi borstade tänderna till höga knallar och väggar som lystes upp av färgglada blixtar. 
Jag vaknade upp vid 02 och då höll det fortfarande på, om än lite mindre intensivt.

Igår var det rea på fyrverkerier och det smällde en hel del igårkväll igen. 

Idag ska vi se matchen (USA-Belgien) hos vänner. De smäller upp en projektor i trädgården och samlar grannar och bekanta. Jag låtsas inte längre heja på USA. Höll god min för barnens skull tills Trump gav sig in i syltburken och gjorde det han gör bäst, riva upp dommar och visa att lagar och regler minsann inte alls gäller för alla.

Fy fan.

Heja Belgien.

Nu har vi varit här i tre veckor och det är dryga två veckor kvar tills avresa mot Arizona. Jag ser fram emot det. Det är supermysigt att träffa gamla vänner. Men också så sjukt tärande att bo i väskor och inte få äga sitt utrymme nånstans.