Mera Amerika

Vi fortsätter flänga mellan mellan staden med villakvarteren och det pittoreska gruvsamhället. Båda har sin charm och sina fördelar. Men mest föredrar jag att vara där min svärfödäldrar inte är.
För lugnet. För egentiden.
Nu är vi i gruvsamhället. Här finns en pool som är både gratis och öppen varje dag mellan 12-17. 

Båda barnen har klarat det simprov som gör att de får vara på det djupa.

Varje dag springer de fram till luckan. 

Lillskruttan måste stå på tå för att nå upp. De säger sina namn och får ett plastband (olika färger varje dag) runt armen. Sen är det bara att hoppa i. 

Idag lyckades vi äntligen tajma bibliotekets öppettider och lånade inte bara en hög böcker utan sajnade även upp barnen för deras Summer Reading Program. 

Ett belöningssystem där man fyller i varje kvart barnet läser och de kan sedan kvittera ut olika små priser och presenter. Första tre timmarnas läsning ger en glass på McDonald's.

Båda barnen har redan läst en timme bara idag. 

Här finns också familjen Antivaxx. 
Eller, det är frun som är antivaxxare och barnen som är ovaccinerade. Mannen har eventuellt politiska åsikter också men håller dem mer för sig själv. 
Vi lärde känna varandra för typ 15 år sedan. BK. När livet var mycket skidor och inte lika mycket ansvar. Min man och hennes man klickade pga high school nånting och de visste av varandra sedan innan. Hursom. 

Hon är den största patriot jag vet och det knäppaste är att hon inte ens är amerikan utan från Kanada. 
Men hon hemskolar barnen som är jämnåriga med våra barn och följer man henne på Instagram repostar hon den ena vidriga videon och åsikten efter den andra. 

Jag har slutat klicka på hennes inlägg.

Det eskalerade under pandemin och när den var över gled hon istället in på anti-trans och anti-alltmöjligt. 
Dessutom har hennes man nyligen gått igenom en väldigt svår sjukdomstid och det är typ ett under att han ens lever. Så familjen har inte haft det lätt. 

Hon känns också lite som ett klassiskt offer för högerpropaganda då hon är en hemmafru som hemskolar barnen i ett pyttelitet blue collar-samhälle och spenderar mycket tid online. 

Bla bla. 

Vi hade iallafall inte setts på tre år när vi sammanstrålade nu för några veckor sedan. 

Jag tänkte att det skulle vara spänt.

Att hon blivit någon annan med tanke på all skit jag ser henne lägga ut.

Men icket. 
Barnen klickade direkt och även om hennes nyfunna åsikter ibland lyser igenom så tar de inte över umgänget. 

Och jag känner att jag å enda sidan visst skulle kunna säga att det är en dealbreaker att inte hänga med Trumpare som har politiska åsikter jag inte kan stå i närheten av. Men å andra sidan tror jag inte att hon egentligen tycker det hon säger sig tycka, och att det då är ännu viktigare att  kunna umgås och föra samtal och visa att man kan tycka olika men ändå bete sig.
Jag vet inte. 
Hade jag inte sociala medier skulle jag ju inte ens veta det här.

Kanske är det bara ursäkter.  

Men en sak är säker. 

Det är inte bara mjölken, kanelen, och smöret som är annorlunda här. 

Det sociala klimatet är det också. 

Man ska säga Thank you, Excuse me, Please, och You're welcome. Ordentligt, så man inte får ett I can't hear you.

Speak up.
Håll upp dörren. 
Det är viktigt. 
Bordsskick är det inte.
Och man kan inte anta att folk vet om, eller tycker, eller tror på, nånting...
Inte som i Sverige.
Allt det här som jag lärde mig för så länge sedan. 
Barnen lär sig nu.