Bara det att vi aldrig stövlar in i lägenheten oannonserade.
Lägenheten är deras.
Men stugan är ju också, de facto, deras.
Min svärmor kliver in som om hon ägde stället (vilket hon gör) utan att knacka, och öppnar kylskåpet (som är hennes) eller tar sig en kopp kaffe, som jag bryggt i hennes bryggare.
När min svägerska är här är det i stugan vi alla äter och där maten lagas.
När min svägerska är här är det i stugan vi alla äter och där maten lagas.
Då försvinner männen och min svärmor rumsterar bland byttor och förpackningar och jag vet inte om jag ska hjälpa till eller hålla mig undan.
Det är hennes kök, men jag som hålls ansvarig om något fattas, inte fungerar, tagit slut, etc.
Det är ett monster jag inte kan klä synligt i ord. Min man tycker inte att det är något att bråka om och jag försöker verkligen att låta bli.
Men jag inbillar mig inte.
Jag vet att det är en maktdemonstration från hennes sida.
På samma sätt som hon hon alltid frågar mig om barnen gillar olika maträtter och sedan snörper på munnen när de inte gör det.
Att äta det som bjuds och inte vara petig i maten är en högt värderad egenskap i min mans familj. Och även om grundtanken är god har de dragit det till en sån extrem att det är löjligt.
Jag tycker tillexempel inte om Jell-O och vägrar äta det.
Tvingar inte heller barnen att ens smaka.
Och hallå, det är en äcklig efterrätt på gelatin och socker, varför skulle de tvingas smaka om de inte vill?
Men jag inbillar mig inte.
Jag vet att det är en maktdemonstration från hennes sida.
På samma sätt som hon hon alltid frågar mig om barnen gillar olika maträtter och sedan snörper på munnen när de inte gör det.
Att äta det som bjuds och inte vara petig i maten är en högt värderad egenskap i min mans familj. Och även om grundtanken är god har de dragit det till en sån extrem att det är löjligt.
Jag tycker tillexempel inte om Jell-O och vägrar äta det.
Tvingar inte heller barnen att ens smaka.
Och hallå, det är en äcklig efterrätt på gelatin och socker, varför skulle de tvingas smaka om de inte vill?
Jag uppmuntrar dem att smaka det mesta som bjuds i matväg men accepterar om de inte tycker om vad de smakat. Då får de (och jag) istället höra hur duktiga deras kusiner är på att äta den eller den maten (som de ju vuxit upp med!).
Skulle vilka ta dessa amerikanska barn till Sverige och bjuda dem på kaviar, fil, och messmör.
Skulle vilka ta dessa amerikanska barn till Sverige och bjuda dem på kaviar, fil, och messmör.
Åh det här triggar nåt i mig, som före detta superkräset barn och mamma till två superkräsna barn. Mina föräldrars metod, att man tvingades äta kall mat som man fick kväljningar av med bestraffning om man inte "klarade det" var inte rätt väg att gå. Att låta dem hållas och hurra varje gång man vågar prova nåt nytt och gillar det är andra änden av skalan och säkert jättedaltande men hellre det än att förstöra vissa maträtter för resten av livet. Jag kommer tex aldrig äta fiskgratäng med vit sås. Man måste smaka, absolut. Men gillar man inte så är det ingen fara . Men man måste inte prova efterrätter som inte ser goda ut. När Elvira var fem år och hennes farmor försökte få henne att äta lingonsylt sa hon "men farmor du kan ju inte tvinga ett barn att äta socker!" Den inställningen har vi kört stenhårt på, Sånt som inte är nyttigt kan man ju helt strunta i.
ReplyDeleteJello är svinäckligt! Och jello salad är mellanvästern absolut skummaste skapelse! Vet inte om du följer Thatmidwesternmom på insta men gör det för sant oätbara kreationer.
ReplyDeleteJag provar/äter andras mat om det handlar om EN eller två måltider tillsammans men inte i tre eller fem veckor. Äter ju inte kött, ganska lite vitt bröd, ost och mjölkprodukter (och mår bättre på det sättet) så det funkar liksom inte. Så man kan väl säga att jag är kräsen men jag tvingar ju ingen annan att laga mat till mig heller utan gör det gärna själv.
Tycker din man kunde backa upp lite mer gentemot sin mamma om han vill att du ska trivas där och vilja komma tillbaka. Det LÅTER (detta är iofs svårt att se på sociala medier) som du blir överkörd.