Den svenska julen

Jag saknar den redan. Eftersom vi reser till USA nästa vecka och inte kommer tillbaka förrän efter nyår och har jag sagt till barnen att vi pyntar inte hemma.
Ingen gran, inga tomtar. 
Jag vill inte komma hem till julstök att städa undan. 
Det blir ju gran där såklart, med min svärmors otroligt fula julgransbelysning som är identisk med den i Piff och Puff, samt en massa krimskrams som inte alls känns juligt utan bara fel. 
Fast det säger jag ju inte till barnen såklart.

Amerikansk jul är fin på många sätt. Det här är min, vadå... jamen kanske femtonde eller nåt sånt? Men jag känner ingen nostalgi över den. Jul i USA kan vara storslagen, sprakande, skimrande och praktfull. Men den är inte finstämd. Den är inte och kommer naturligtvis aldrig att bli, min barndoms jul.

Den kommer ju däremot bli en del av mina barns barndoms jul. Och det måste jag såklart värna om. Det bästa med amerikansk jul enligt mig, det är juldagsmorgon, och att öppna klappar i pyjamas. Barnen har redan valt vilka pyjamaser de ska ha med sig och somna i på julafton.