Ny taktik

Vi bor i en hyreslägenhet, hyfsat centralt. Det är en femma som är relativt billig och har garage. Vi har nära till barnens skola. Nära till stan. Området är lugnt, fint och naturnära för att vara så centralt. 

Det är uppenbarligen de positiva aspekterna. Men det som är negatvit är just att vi hyr. Dessutom ogillar jag verkligen vår hyresvärd som är en rejält osympatisk människa som ständigt balanserar på den oetiska och eventuellt olagliga gränsen. Vilket gör att man undviker att ha kontakt med honom.
Hellre bara accepterar att vissa saker inte fungerar än att påpeka dem, bli anklagad för att klaga, och i slutändan måste tjata så mycket för lagning att det i slutändan inte känns värt det. 

Aja. Min man har länge tyckt att vi ska flytta. Köpa något utanför stan. Vi har bråkat mycket och länge om detta. Både att flytta utanför stan och om de olika samhällen byar och kranskommuner han föreslagit. 
Vi tycker båda att det vore bättre att äga något. 
Men nånstans där slutar vi vara överens. 
Hursom, jag ska inte tråka ut er med detaljer här. Summan är att vi i 3-4 år nu mer eller mindre intensivt haft de här disskutionerna och aldrig kommit nånstans. Vi bor kvar. Och vi vantrivs inte alls så aktivt att det liksom är någon  brådska bort. 

Men det är jobbigt att bråka. Det sjukt tråkigt att ha samma bråk om och om igen.
Och, som min kloka syster påpekade, det är lätt att vara i opposition.
Det är svårt att leda.  

Så nu har jag bytt taktik. Jag har sagt ja till att flytta. Men lagt det på min man att bestämma sig för vart han egentligen vill bo. Det är som sagt lätt att säga att man vill bort. Svårare att peka på en plats och säga, Där! Det blir bra där!

Så nu får vi se vad han kommer upp med.