Välkommen

När jag intervjuades för det här jobbet jag har här, som direct service member på dagcentrum för personer med diverse utmaningar, så sa jag ju inte att jag kommer att sluta i början av december.

Nu är de så desperata efter personal att fan vet om jag inte anställts ändå, om jag varit helt ärlig.

Men nu var jag inte det. Utan sa lite svävande att vi är här i Arizona lite på prov och att jag fortfarande har viss anställning overseas och därför bara är intresserad av deltid. 

Och så tänkte jag att när det blir dags att dra så får jag ta till någon historia om ett family emergency och abrupt change of plans.

Nu tänker jag att jag kanske snarare kliver in på chefens kontor två veckor innan jag vill sluta, säger upp mig, och ger dem lite tips på hur man inte bör behandla personal om man vill att de ska jobba kvar.

Typ.

Säg inte "din första dag kommer du gå bredvid en erfaren kollega och lära dig" om du sedan istället tänker kasta in den nyanställda med huvet före och lämna hen ensam med tre brukare i en och halv timme.

Säg inte "jag gör en incidentrapport" om du sedan inte alls tänkt göra en.

Säg inte "du kommer inte administrera några mediciner ensam förrän du lärt dig" om du sedan tänker hojta "och glöm inte att ge Trent hans mediciner" över axeln medan du smiter för dagen. 

Det är viktigt jobb. Men det är varken lätt eller direkt roligt. Att de har svårt att få och behålla personal är förståeligt. Men så, behandla oss lite bättre då?