Min växt som jag har på konoret, min kontorsblomma, håller på att dö.
Jag hade två, så dog den ena. Nu är även den andra på väg mot samma öde.
Hemma i lägenheten har vi fyra plantor. Samtliga med nån form av styv-adoptiv-"oklart hur vi blev en familj" status. De ser alla lite ledsna ut.
Trots att jag varken har intresse eller ambitioner att färga fingrarna gröna, så känns det ändå lite... jobbigt att de här grönsakerna vissnar och dör i min vård.
Mycket kan jag klaga på när det kommer till min man. Det gör jag också. Men blommor, trädgårdsland, och all form av växtlighet. Det var hans område. Och hans frånvaro märks.
No comments:
Post a Comment