I vanliga fall är jag ganska miljömedveten. Sorterar sopor, äter grönt, släcker lamporna, köper mycket begagnat, osv.
Men ibland, och framför allt i samband med städning, så tar jag fram en stor papperskasse och ställer mitt på golvet. Sen går jag runt i lägenheten och plockar upp allt som inte ligger där det ska, och framför allt sånt som egentligen inte har någon stans där det borde vara heller, (typ barnens pyssel som kom hem från förskolan förra veckan och redan är lite trasigt, ensamma sockar, spelpjäser och pusselbitar man bara har en vag uppfattning om i vilket låda de kan tänkas höra hemma, hårsnoddar, dockskor och legobitar) och bara slänger skiten i papperskassen.
Inte en tanke på källsortering. I med ett bananskal också. Och ett julkort från ifjol.
Sen smiter jag ut till soprummet och dumpar alltihop. Borta.
Out of sight, out of mind.
Det är så jävla skönt.
Alltså jaaa, unnar mig ibland att få slänga osorterade saker i en plastpåse. Så olydigt men så befriande 😁 särskilt barnens limmade pyssel som faktiskt inte går att ta isär! Och jag har varit på tillräckligt många förbränningsanläggningar för att känna mig trygg i att det lilla som vi slänger som egentligen kunde sorteras faktiskt brinner upp och blir CO2.
ReplyDeleteGud vad skönt!! Jag förstår precis känslan! (Men är inte lego rätt dyrt? Ni kanske kan ha en legolåda där det hamnar?)
ReplyDeleteAbsolut. Lego är dyrt och varför slänga bort en udda socka när socklådan är tre steg bort och hur svårt är det att lägga ett bananskal i komposten. Men det är ju liksom hela grejen. Så jävla rebell.
DeleteDin lilla miljöbov hehehe!
ReplyDelete(Gör exakt likadant när jag storstädar på övervåningen. Allt utom batterier, glas och metall går i samma soppåse. Moahahaha!)
Bästa idén nånsin! Jävlar va här ska unnas 😊
ReplyDelete