Prinsessorna och paddan

Vi har en iPad som barnen delar på. Det funkar. Ibland. Oftast inte såvärst bra. Om den ena sover, är på träning, eller 100% upptagen på annat håll funkar det.
Tills vi säger att Ipadtiden är slut och det är dags att lägga bort den.

Speciellt storskruttan har väldigt svårt att avbryta. Hon är helt insnöad på hjärndöda youtubeklipp där barn leker med Barbie eller borstar håret på sina ponnies medan de pratskriker med sina gälla flickröster. 

Jag fattar att barnen är trötta efter skola/föris. Jag har inga moraliska betänkligheter över att de får skärmtid från det att de kommer hem tills att maten är klar. Det handlar oftast om en timme. Men blir det först ett jävla liv över vems tur det är att ha paddan, sen ramaskri när maten är klar och paddasessionen över.... då är det inte värt det. 

Det sa jag igår. Att nu måste vi nog ta en paus från paddan. Det bemöttes med gråt. Imorse kom storskruttan nyvaken in på toaletten och bad om iPad.
Nej, sa jag, det blir ingen padda idag. Det sa jag ju igår. Du kan starta SVT Barn på teven om du vill se nåt före frukost. Höll andan och väntade på utbrottet... som inte kom.
Ungen sa okej och gick och slog på teven. Några minuter senare kom lillskruttan tjommandes och kröp upp i soffan utan att ifrågasätta vare sig programmet som visades eller var paddan var egentligen.

När vi bortstade tänderna fick jag storhetsvansinne och kunde inte hålla mig, utan sa:
Se nu vad bra det gick utan padda! Jag tror vi ska prova att bara se padda på helgerna, vad tror ni om det?

Tänkte direkt, nu skriker dom och sparkar bakut, fan varför skulle jag säga så, vi har inte tid med ett utbrott nu! Men dom skrek inte. Sa just ingenting utan verkade bara finula över detta. Och det är ju snart helg så... 
Det är som att dom faktiskt kanske också inser att en paddpaus skulle kunna vara på plats.