På badhuset hejade flickorna på varandra, jag pratade lite med E:s mamma men så var det inte så mycket mer med det. Det är stort badhus och vi var sällan i samma bassäng. Men just när vi skulle gå upp och duscha gick de förbi och S frågade storskruttan om hon ville vara med dem och leka.
Att stanna ytterligare en stund var inte på kartan, det var sent, parkeringen gick ut, lillskruttan var i bryta-ihop mode... jamen ni fattar.
Vi var på väg.
Vi var på väg.
Storskruttan grät lite i duschen och jag fattade ju såklart att hon var ledsen. Men sa också att det nog var bra som det blev. Att de kommer att fråga igen. Att är S snäll mot henne ska hon såklart vara snäll tillbaka. Men S är inte drottning av världen (bara förskoleklassen) och hon kan nog må bra av ett nej också.
Iallafall igår så hade storskruttan, stärkt av helgens händelse, frågat S om hon fick vara med henne och E på fritids. Och det fick hon. Dom lekte tre. Storskruttan var salig av glädje.
Jag känner mig lite kluven. Å ena sidan såklart glad att de lekte tre och att det hade gått bra. Å andra sidan lite, lite orolig för att denna lilla drottning återigen ska få för sig att tre är otrevligt.
Men men, onödigt att ta ut något i förskott.
Åh, jag känner så väl igen det där sedan jag själv var liten.. Så jobbigt det var! (Jag var ofta i storskruttans position)
ReplyDeleteOch för att relatera till här och nu: Min son (5,5 år) verkar vara rätt populär på förskolan. Många vill vara hans vän, säger fröknarna. Det är dock en flicka som har "paxat" honom, och ibland vill min son inte leka med henne (enligt fröknarna). Fast ofta leker de bra ihop. Då hjälper fröknarna honom att stå på sig gentemot flickan, som ibland bryter ihop och härjar för att få som hon vill. Vi kommer bli grannar med denna flicka och hennes familj nu i slutet av maj. Det ska bli intressant... En annan aspekt är att dessa två kommer separeras till hösten då min son ska börja förskoleklass men flickan ska gå kvar på förskolan, för hon är ett år yngre. I framtiden ska de ha 3 barn ihop, iallafall, har min son sagt, och de ska inte blåsa cigaretter. De är redan gifta, förresten.
Bra att fröknarna tar det på allvar och stöttar honom. Jag var ofta i den situationen som barn och bytte förskola pga en jobbig flicka som alltid paxade mig och fröknarna fattade inte att det var ett problem. De kunde fråga mig "men visst vill du vara med Lina?" medan hon stod där och höll mig stenhårt i vanten... inte vågade jag säga Nä då heller....
DeleteMen du, läs "Det fina med Kerstin" av Helena Hedlund. Först själv och sedan för din storskrutta, om du tror hon kan gilla den. Så fin! Jag väntar på att min son (som heter samma som en av karaktärerna i boken) ska bli tillräckligt stor för att vi ska kunna läsa den ihop. Tills dess använder jag den i min undervisning (grundskolesvenska för vuxna).
DeleteJag läste det fina med Kerstin för min 8-åring i veckan! Den var jättebra, verkligen toppen! Särskilt om man har ett högkänsligt barn och själv är tvärtom...
DeleteVi har också lite problem med leka tre men just nu verkar det vara rätt lugnt på den fronten. Idag var vi på Leos och när Elvira klättrade upp i vulkanen var helt plötsligt hennes bästis där bredvid. Hon var i sin tur där med en annan okänd tjej och hennes mamma. Jag såg att tjejerna spanade efter varandra hela tiden men den lilla bästisen verkade iallafall förstå att det inte var läge att leka tre då det lätt blivit så att den främmande flickan hamnat utanför. Så de sprang runt och slängde blickar likt ett par som är hemligt förälskade. Så svårt med kompisar ju, men de behöver ju nöts för att de ska lära sig reglerna för relationer.
Den ska jag absolut låna. Tack för tips!
ReplyDeleteJobbigt och svårt, men det där är ju en del av livet, tänker jag. Att de tränar relationer, som är bland det svåraste vi har att tampas med här i livet. Så fint att du är så medveten och så med i processen mellan barnen. Min mor o far märkte nog aldrig nåt om nåt överhuvudtaget, men det var över femtio år sen och så var det kanske då. Hoppas det går bra för din tjej😊
ReplyDelete