På våren

På våren har man utvecklingssamtal. 

På skolan och på jobbet.

På min arbetsplats finns det tydliga förväntningar på mig att ta mer av en ledarroll så småningom. Alltså inte nuuuuu direkt. Men typ imorgon. 
Jag känner väldigt delade känslor inför detta.
Å ena sidan har jag inget emot att leda i vissa aspekter och jag är såklart tacksam över förtoendet.
Å andra sidan hatar jag att driva ämnen där jag inte känner att jag har på fötterna riktigt. Inte kan svara på alla svåra frågor. Inte är den som kan mest. 
Jag vet att man inte måste kunna mest för att leda bäst. 
Men ändå.

Känner en viss press att veta vad jag vill bli när jag blir stor.
Och jag vet fortfarande inte riktigt. 

Jag tar gärna en högre lön med ökade möjligheter att påverka. Avsäger mig dock gärna ansvar och förväntningar på att fatta kniviga beslut.

Och så vill jag att alla ska vara snälla med varandra och låta alla vara med.

Ska vi säga så?