Måndag på väg till jobbet

Sitter i morgontrafiken på Arlanda och väntar på att mitt flyg ska få en gate. Är på väg till Italien, första rundan. Ska dit i November igen. 
Lyxigt?
Kanske. Men är i ärlighetens namn avundsjuk på kollegorna som får resa till Helsinborg istället.
Kortare restid, mindre transfer. 
Nåja. Det var varken skryta eller gnälla jag skulle göra, utan berätta att Belgaren skickade två långa och komplicerade mail i helgen.

Ett kom lördag kl 16 och det andra strax efter lunch på söndag. 
Nu förväntas vi svara denna lättstötta man och jag är plötsligt så väldigt glad att jag ska till Italien. Inte för det jobb jag faktiskt förväntas uträtta på resan, utan för att jag kommer kunna sitta i lugn och ro med de brittiska kollegor som har mest med Belgaren att göra från vår sida, och tillsammans face-to-face disskutera hur vi bäst går vidare och formulerar ett svar. 

Där känner jag att Teams och Zoom kan gå och dra nåt gammalt över sig. 
I samtalen som måste få ta tid. Ha paus för mat, långa suckar, instickare om barn och privatliv, en öl, en promenad. 

Där görs ofta det riktiga jobbet.