Före

Jag har en jobbintervju imorgon. Det är samma arbetsgivare men en ny institution. Samma titel men helt andra projekt. 

Såhär känns det nu, inför.

Jag tror att jag är en stark kandidat.
Jag är inte alls förvånad över att jag fick en intervju.
Jag är lite pirrig men inte nervös. 
De kommer ställa frågor men det kommer jag också. Jag vill veta lika mycket om dem och tjänsten som de vill veta om mig, så får båda parter sedan fundera på om detta är ett bra fit. 

Jag har berättat att jag har en intervju för min chef. Han var som väntat tacksam över att jag berättade. Har inte sagt det till någon annan på jobbet. Känns onödigt såhär i ansökningstider då alla är stressade nog som det är och det knappast skulle leda till annat än just oro och onödiga funderingar. 

Det känns vemodigt att eventuellt sluta. Jag har jobbat på mitt nuvarande jobb i drygt sju år. Det är mitt längsta ever. Sen, okej.. det är ju som sagt samma arbetsgivare.
Men nya kollegor. Nya typ allt.
Och samtidigt. Min nuvarande chef ska gå i pension. Jag tycker jättemycket om honom men det är ändå ett kapitell som snart är slut. Det kommer bli nytt och nya förutsättningar även om jag är kvar. Det där man brukar säga om att man vet man har men inte vad man får... det stämmer inte. Jag vet vad jag har nu, men inte vad jag har om ett år.