Topp 3 och nyckeln till succé

Hemma igen efter en lång tågresa hem igår. 
Det här har varit topp 3 av alla mina jobbresor ever tror jag. Det enda jag på rak arm kan säga hade gjort den bättre hade varit om jag redan kännt folket bättre. Men jag känner dom mycket bättre nu än vad jag gjorde i tisdags och gör vi om den här resan nästa år, vilket alla verkar vilja, så finns ju alla förutsättningar för att det ska bli hur bra som helst. 

Varför har det varit så bra då?
Jamen skidor och friluftsliv. Det känns lika mycket som att jag varit på ett träningsläger som en jobbresa, vilket är alldelens underbart om du frågar mig. Och sen har folket varit trevliga osv.

Men också, och det här är ett vinnande koncept enligt mig, vi hade väldigt få alternativ vad gällde stora beslut i gruppen. Av alla jobbresor jag varit på, så har dom bästa varit där gruppen tvingats ta så få beslut som möjligt gemensamt. Det kan man uppnå antingen genom att någon eller några redan fattat besluten, typ när vi var i Prag så var den guidade båtturen, besöket i kyrkas osv. redan inbokade. Man fick en tid och plats och behövde bara dyka upp. Funkade bra. Men i storstäder blir det ändå ofta så att någon knorrar och tycker att man borde valt indisk fusion istället för franskt modernt när man bokade restaurang och vill ta bussen istället för tunnelbanan och det är helt enkelt mycket svårare att hålla ihop gruppen både fysiskt och humörmässigt.

På små platser. Abisko tillexempel, men också landsbyggden utanför Lancaster eller Ulvö, gör att man totalt kan släppa allt vad tunnelbana eller buss heter.
Vilken restaurang ska vi gå på?
Tja, vad sägs om den enda som finns i byn?

Det var inte alla i gruppen på 15 personer som ville åka skidor nu heller. De vandrade eller satt i forskningsstationens bibliotek och jobbade med utsikt över lapporten och Torneträsk. De var inte missnöjda över det. 

Det har varit minimalt med störande brus och istället effektivt jobbmässigt, trevligt socialt, och väldigt roligt och vackert friluftsmässigt. 
Topp 3, som sagt.