Mer morsa än militär - tyvärr

Jomen, jag ska väl lägga till två viktiga punkter till förra inlägget.
1- många föräldrar är fina och bra och noll jobbiga. 

2 - jag är själv förälder och blir ibland omotiverat frustrerad på tränare och ledare för i slutändan har man sin egen vardag och sin egen unge, närmast.

Men, militärmorsan då?

Jo, alltså. 

Utan kamoflage är hon mycket mer morsa än militär. 

De enda hon egentligen verkligen ger sig på är våra fjortisar. Vi har ju fyra stycken hjälptränare, superfina 14-åriga tjejer som går i gymnastik och både kan demonstrera övningar och leda uppvärmingar osv.
De är guld, utan dem hade det här varit stört omöjligt.
Men de är också 14 bast.

Inte vuxna. 

Och de har skött sig mycket bra tycker jag. Men militärmorsan har vid ganska många tillfällen liksom läxat upp dem proaktivt. Särskillt en av dem, som absolut har en vibe om sig att kunna vara lite, vad ska jag kalla det, uppstudsig, käftig..inte den som bara snällt följer order.
Men grejen är, att hon har aldrig varit annat än en trevlig men vanlig fjortis med lite attityd i mina interaktioner med henne.
Och, viktigast, hon är fin med barnen.
Men militärmorsan verkar uppleva ett behov att markera för henne, och de andra, att det är vi som bestämmer. 
Det är lite onödigt tycker jag. 
Men samtidigt är det ingen konflikt jag känner att jag behöver ta. Jag sköter min relation till fjortisarna och så får hon sköta sin.