Tack och lov för GPS

Vi är i London. Pga Harry Potter. Det var det enda svar vi uppgav i passkontrollen när the UK border patrol undrade vad vi hade för ärende in the UK. 

-  Harry Potter

Han nickade bara. Verkade tycka att det var mycket rimligt.

Vi hade lovat barnen att gå på Warner Bros. Studio Tour men (det här skyller jag på min man som var den som rekade resan) inte köpt biljetter i tid vilket resulterade i att vi var tvugna att göra denna aktivitet i direkt anslutning till att vi landade på Stanstead igår. Eftersom flygplatsen och Unversial Studios ligger på typ samma sida stan var det väl ingen jättedum lösning men pga alla möjliga omständigheter så vart det minst dåliga alternativet att vi hyrde en bil, körde till Universal Studios, körde därifrån till den mikroskopiska studio apartment vi hyrt i London, och sedan lämnade tillbaka bilen dagen efter.

Jag sa att jag vägrade försöka köra vänstertrafik. Min man sa att hur svårt kan det vara. Det var ganska svårt. Alltså att köra rakt fram på motorvägen, lätt. Att köra manuell växel med fel hand i rondeller, svårt.

Min man betalade inte extra för det britterna kalla sat nav, alltså gps, utan vi förlitade oss på min telefon och Google maps.

För er som inte känner mig så bra så har jag extremt dåligt lokalsinne och det innbär bland annat att jag är rejält undermålig som kartläsare. Vänstertrafik hjälper inte den situationen heller. 

Jag skärpte mig så mycket att jag nästan fick migrän och tyckte själv att jag levlade från värdelös till ganska dålig.

Vi tog oss från A till B och sen även till C.
Jag var väldigt nöjd med min insats. Vid ett tillfälle reflekterade min man över tiden som var när inte gps och Google maps fanns utan man typ navigerade efter kartor.

- Det hade aldrig gått, sa jag.

- Vi hade skilt oss, sa han.

Det stämmer nog tyvärr.