Jag och dom

Så har vardagen börjat smyga sig på. Ännu mer. 

USA har som ni kanske redan vet inte jättemycket utbyte delstater emellan och det är långt ifrån lika smidigt som i Sverige att få fram olika dokument genom personnummer, mobilt Bank ID, etc. 

Vårt äldsta barn är ju född här, fast inte i Arizona utan i Idaho, så för att få ut hennes vaccinbevis måste jag först begära en ändring i Idaho State and Welfares register och uppdatera adress och telefonnummer och annat som inte är detsamma som när ungen föddes för snart 11 år sedan. 

Sen visade det sig att Arizona kräver andra doseringar av de vanliga vaccinen (polio, mmr, etc.) så trots att båda barnen följt vaccinprogrammen, först i Idaho och sen i Sverige, så har de inte halter som är höga nog för Arizonas skolsystem. 
Djuup suck.
Lillskruttan är heller inte vaccinerad mot vattkoppor, hon har haft det, men det går bara bevisa genom ett ytterst kostsamt labbtest.
Hursom. 

Nu lutar vi istället åt att lösa detta problem genom att helt enkelt signa ett sk exempt form.
Precis som alla kokosnötter som inte vaccinerar sina barn alls.

Alternativet, att försöka vaccinera ikapp ungarna, känns dyrt, meckigt och riskerar ju dessutom att bli knöligt när vi sedan kommer hem.
Vi ska ju ändå bara vara här en termin.

Det som händer då, om vi signar, är att barnen för gå i skolan som vanligt, men blir det ett utbrott av något (typ mässlingen eller vattkoppor som ändå går relativt ofta här) så skickas de hem och får inte komma tillbaka tills utbrottet är över eller de fått vaccin. De är ju ändå skyddade mot virusen tänker jag. De är ju ändå vaccinerade. 
Men.
Såatte. 
Ja, på papperet blir jag en av dom.