På barnavdelningen satt en kvinna med en pojke på kanske 4 år. Hon försökte få honom att engagera sig i en bilderbok på spanska.
Kvinnan (och pojken) var av allt att döma amerikaner. Hennes uttal av de spanska orden vittnade också om att hon inte var född spansktalande.
Pojken var totalt ointresserad av boken och orden han fick upplästa för sig.
Looky here hun! El pajaro… it means bird!
And arbol means tree! See! Look at the picture!
A bird… un pajaro, in an arbol!
Men pojken tittade på allt och alla runtomkring och struntade i boken och de spanska glosorna.
Men pojken tittade på allt och alla runtomkring och struntade i boken och de spanska glosorna.
Under tiden sätter sig mina barn och bygger Lincoln Logs och tjattrar med varandra på svenska.
Jag märker att kvinnan noterar det.
Hon lägger undan den spanska boken.
Sneglar på mig.
Hon vet att jag pratar engelska för hon har hört mig prata med en bibliotikarie nyss.
Jag säger något i stil med Kom ihåg att allt ni drar fram ska ni också plocka undan innan vi går! till barnen. På svenska, såklart.
Kvinnan ser ut att vilka säga något men tar istället fram en barnbok på engelska och börjar läsa för sitt barn.
Som nu faktiskt lyssnar.
Jag säger något i stil med Kom ihåg att allt ni drar fram ska ni också plocka undan innan vi går! till barnen. På svenska, såklart.
Kvinnan ser ut att vilka säga något men tar istället fram en barnbok på engelska och börjar läsa för sitt barn.
Som nu faktiskt lyssnar.
Ibland pausar hon och kollar på mig. Men hon säger inget. Så jag säger inget heller.
Jag tänker att hon är en klassisk amerikan som tror att flerspråkighet automatiskt betyder att man är smart och med all välvilja försöker lära sitt barn lite spanska. Ett språk som hon tyvärr inte verkar riktigt behärska själv.
Vidare tänker jag - att hon tänker - att jag är som hon, men har lyckats lära mina barn ett annat språk.
Vilket får henne att nyfiket undra hur jag bar mig åt.
Därför känner jag nånstans att jag skulle vilka förklara för henne, att det visserligen inte finns några nackdelar med att växa upp tvåspråkig (tvärtom ju) men det är nästintill omöjligt att som förälder lära ditt barn ett språk du inte kan själv.
Och inte omöjligt, men svårt, att som en vuxen lära ditt barn flera språk.
Barn som lär sig flera språk associerar ofta ett språk med en person (mamma, pappa, mormor, etc.), eller kontext (förskola, skola, hemmet, etc.) och lär sig grunderna i språket långt innan de förstår konceptet "språk."
Att mina barn kan sitta och tjattra på svenska för att de är svenska.
Inte för att jag lyckats med nån speciell inlärningsmetod.
Jag tänker att hon är en klassisk amerikan som tror att flerspråkighet automatiskt betyder att man är smart och med all välvilja försöker lära sitt barn lite spanska. Ett språk som hon tyvärr inte verkar riktigt behärska själv.
Vidare tänker jag - att hon tänker - att jag är som hon, men har lyckats lära mina barn ett annat språk.
Vilket får henne att nyfiket undra hur jag bar mig åt.
Därför känner jag nånstans att jag skulle vilka förklara för henne, att det visserligen inte finns några nackdelar med att växa upp tvåspråkig (tvärtom ju) men det är nästintill omöjligt att som förälder lära ditt barn ett språk du inte kan själv.
Och inte omöjligt, men svårt, att som en vuxen lära ditt barn flera språk.
Barn som lär sig flera språk associerar ofta ett språk med en person (mamma, pappa, mormor, etc.), eller kontext (förskola, skola, hemmet, etc.) och lär sig grunderna i språket långt innan de förstår konceptet "språk."
Att mina barn kan sitta och tjattra på svenska för att de är svenska.
Inte för att jag lyckats med nån speciell inlärningsmetod.
Men sen tänker jag att det kanske hon fattar.
Vad vet väl jag om henne och vem är jag att komma här och komma?
Och om hon vill försöka få sitt barn lite intresserad av ord på spanska så är det väl bara positivt?
Så jag säger ingenting.
Men känner mig ändå som en show off.
Haha! Intressant situation och intressanta tankar. Min son har lärt sig spanska av sin pappa (och familj och vistelser i Spanien och youtube). Han har lärt sig svenska av mig och hela omgivande miljön i Sverige där vi ju bor. Engelska har han lärt sig av youtube. Så jäkla mycket har han tittat!
ReplyDelete...så tipsa om Leo el pequeño camion och Blippi español om du träffar henne igen 😅 båda finns på youtube och intresserar 4-åringar
DeleteHaha åh din berättelse fick mig att minnas en mycket märklig händelse av liknande karaktär. (Liknande som i engelsktalande med en önskan om att vara tvåspråkig). Jag bodde ju på en pub ett år sista året I England, live in chef. Min chef bodde också där men bar managern Andrew bodde med sin fru Sarah nånstans i närheten. De var ofrivilligt barnlösa av allt jag kunde förstå och Sarah var rätt bitter och alltid fullast när hon var på besök. På söndagar brukade vi beställa mat till puben för att söndagar är största matdags på en engelsk pub men det sista man vill äta som personal som lagat maten är exakt samma sunda roast som man stått och lagat hela dagen. Den här söndagen var min syster på besök, och vi satte oss i ett tomt och avskilt funktion room för att äta kinamaten vi beställt. Vi pratade svenska såklart. Vi var själva och då gjorde vi det, i sällskap med andra pratade vi alltid engelska. Men så kom Sarah och Andrew in med sin kinamat, satte sig vid ett annat bord och började prata franska med varandra! Sarah var tokfull och lekte fransyska, och jag vet inte om det var för att markera att de tyckte vi var otrevliga (men vi var där först) eller om de bara ville visa att de minsann också kunde ett extra språk. Löjligt oavsett!
ReplyDeleteHahaha! Men de kunde ändå nog med franska för att föra en konversation? Hade varit ännu roligare om de bara suttit och så "Oui oui... ah, baguette. Sil vous plait.. croissant."
DeleteMin bedömningsförmåga i franska är rätt tunn men det lät lite trevande och stolpigt, plus att Sarah var jättefull så även lite sluddrigt 🤣
Delete