Ny på jobbet

Förutom att packa lunchlådor, skjutsa till träningar, jobba några ynka procent mot Sverige, och läsa distanskurser, så gör jag inte så mycket.
Och drar heller inte in just några pengar. 

Vilket är ok, min man tjänar så vi klarar oss den här perioden och vi hyr ju ut lägenheten i Sverige.
Men lite extra inkomst skadar inte.
Därför har jag nu skaffat ett extrajobb. 

Säga vad man vill om USA, men speciellt svårt att få ett jobb är det inte. 

Jag ska vara fröken på ett vuxendagis, om ni frågar mina barn.
Jag ska vara en direct service member på ett dagcentrum för vuxna med kognitiva funktionshinder, om man nu ska vara petig. 

Två dagar i veckan, 8-16, och typ hänga, åka på utflykter, hjälpa dem att öva på vardagliga saker som att laga mat och surfa på internet, administrera mediciner, osv.

Det blir nog bra. Och blir det inte bra kan jag sluta på fläcken.
Tänk att ha den lyxen.
Jag är noll beroende av det här jobbet.
Det kan inte mina nya kollegor säga. En kvinna, Patricia, som jag satt bredvid under new employee orientation idag förkunnade flera gånger högt och tydligt att hon bara var där pga lönen.
Det är nog sant för samtliga tänker jag, men ingen annan kände något behov att uttrycka det så tydligt. Vidare berättade Patricia för mig under lunchen att hon blivit utsparkad från vanliga skolan i femman och från hemundervisning i åttan.

Jag kunde inte låta bli och frågade huuur man lyckas bli relegerad från hemundervisning?
Everybody asks me that! svarade hon och sen hade det något med dålig dator och lata föräldrar att göra. 

Förstod inte riktigt samtliga komplikationer men kände inte heller att det var läge att ifrågasätta.
Särskilt inte som hon gav ifrån sig vibbar som fick mig att tänka stort våldskapital och en kroppsodör som fick mig att önska att jag var förkyld. 

Om inte annat.
Så tänker jag att det här kommer ni få höra mer om.