Det är en fruktansvärd läsning. Jobbig att ta sig igenom. Men jag känner väl att om hon kunde leva genom alla hemskheter är väl det allra minsta jag kan göra att ta mig igenom hennes historia.
På samma tema såg jag dokumentären på Netflix om Russel Brand igår.
Herregud mänskligheten.
Och herregud systemet som möjliggör att vissa människor inte behöver leva efter lagar och regler.
Vi var på middag hos kompisar för några dagar sedan och jag kommer inte ihåg vad vi pratade om men av nån anledning sa jag det, att jag läser den boken nu. Och mannen i familjen vi var hos sa något i stil med "jojo, men man vet ju inte vad som är sant" vilket har legat och pyrt i mig sedan dess.
Det är visserligen sant att mycket av det som står i boken inte har gått att bevisa.
Men det betyder ju inte att det inte är sant.
Som hon skriver i boken hände de flesta av dessa outhärdligt grymma övergrepp när hon var tonåring, ofta drogad och berusad, så om hennes tidslinje är lite off eller hon blandar ihop lyxhotell i New York med lyxhotell i Hongkong... det spelar väl egentligen bara roll om man är advokat och åklagare.
Nåväl.
Det som är sant, bevisat, och utom alla tvivel, är att Epstein reste världen runt, gick på diverse publika tillställningar och fester med ett släptåg av väldigt unga flickor. Det finns mängder av bilder som visar kändisar som står så nära att de omöjligt kunnat missa att denna man i 50-årsåldern hade ett gäng tjejer mellan 14-17 år med sig, som ett barn som tagit med sina leksaker.
Och det kändes.... rimligt?
Och det kändes.... rimligt?
Det är en hemskt bok. Men det känns ovärdigt att inte läsa klart den.
No comments:
Post a Comment