Men om jag säger såhär.. Igår kväll när min stora tjej som aldrig (peppar och trä) är sjuk hostade så att mitt hjärta gick sönder, då tänkte jag på hur jag nojat om löss och andra ofarliga otrevligheter.
Och skämdes lite.
Det är inte förrän barnen blir sjuka man kommer ihåg att allt det där man annars ständigt gnäller över, det spelar egentligen ingen roll. Inte egentligen.
Mormor kom in och vabbade så att jag fick ta två (i sammanhanget) viktiga möten i lugn och ro på kontoret. Och när vi pratades vid nyss lät det som frid, fröjd och fika på hemmafronten.
Mormor kom in och vabbade så att jag fick ta två (i sammanhanget) viktiga möten i lugn och ro på kontoret. Och när vi pratades vid nyss lät det som frid, fröjd och fika på hemmafronten.
Gott så.
Helg då.
Man älskar dem liksom aldrig så mycket som när de är sjuka och behöver en extra mycket. Skönt att ni mår bättre nu!
ReplyDelete