Jobbigt

Jag jobbar idag. För nästa vecka får vi finbesök från Idaho och då kändes det enklast och lämpligast att byta ut några semesterdagar istället för komma tillbaka till kontoret bara för att vända på klacken och ta mer ledigt. 
Plöjer mejlkorgen, uppdaterar mig på vad som hänt och vad som väntar.
Känner en viss ångest inför hösten. 
Resor, som ju innebär att jag måste fixa barnpassning, men även den större mängd ansvar jag förväntas ta på flera fronter. 
Jag måste nog prata med min chef om det här. Att jag inte vill ta så många kliv framåt som han vill att jag ska ta. Just nu. 
Det här är inte den tid i livet då jag vill prioritera arbetet högst. 
Jag vill inte komma hem från jobbet varje dag och känna ångest över att jag inte gjort nog. 
Jag vill orka vara snäll och glad. 
Jag vill inte att barnen ska sucka Neeeej när jag tar fram datorn. 
Han, el jefe,  måste fundera på alternativ. 
Det är inte det att jag inte kan, även om jag är väldigt duktig på att tvivla på min egen kompetens också. Men jag vill inte.
Inte nu.