Fördommar någon

Vi går runt bland Warszawas pampiga byggnader, gröna parker och putsade fasader. Visst, det finns graffiti och skräp här också. Men som regel är det betydligt renare och liksom finare än jag förväntat mig.
Jag och alla andra tydligen.
Men vad fiiiint det är här!
Ja, eller huuur?
Hade jag inte trott....
Nä, inte jag heller...

Igår avslutade vi ett 9 timmar långt möte med middag på kareokeklubb.
Det var oväntat lyckat.
Många sjöng.
Jag gjorde det naturligtvis inte. Skulle aldrig, aldrig ställa mig inför folk och sjunga. Hellre skulle jag dansa naken. Vilket jag inte heller är så sugen på. 
Men en brittisk polis som jag alltid tyckt varit ganska dryg och ocharmig visade sig ha ett alter ego som sångare i ett coverband och underhöll på ett väldigt ödmjukt sätt.
En blyg kille som är lätt att känna mamma-sympatier för tog en shot vodka och gick sedan upp och sjöng sämre än jag ens kunnat drömma mardrömmar om... och då tog hela gruppen upp allsång och hjälpte honom genom låten utan att tveka eller skratta. 
Ytterligare en kille som jag aldrig riktigt pratat med visade sig älska Take That och då kan man ju inte annat än gilla honom.
Det var en trevlig kväll.