Och eftersom jag är ensam vuxen vid bordet blir det inte heller en naturlig dialog för barnen att lyssna till och göra inspel i, de måste aktivt hjälpa till att bära den på ett sätt som de kanske inte vill, orkar eller är intresserade av.
Det är som det är bara.
Man måste ge sina barn mat, och det gör jag.
Man bör prata med sina barn, det gör jag också.
Sen måste inte de två aktiviteterna nödvändigtvis ske samtidigt.
På tal om att prata med sina barn, gissar jag att jag kanske inte är ensam om att försöka få mina barn att artigt samtala med släkt och bekanta via FaceTime ibland.
Det brukade gå dåligt med inslag av jättedåligt.
Men eftersom de har en pappa som befinner sig på andra sidan jorden och ringer varje dag så har vi tvingats träna detta.
Och dragit lärdommar.
Så, varsågoda, oombedda tips från coachen vad gäller barn och FaceTime:
Det brukade gå dåligt med inslag av jättedåligt.
Men eftersom de har en pappa som befinner sig på andra sidan jorden och ringer varje dag så har vi tvingats träna detta.
Och dragit lärdommar.
Så, varsågoda, oombedda tips från coachen vad gäller barn och FaceTime:
Ställ inte en massa frågor.
Det är lätt att som vuxen peppra barnet med frågor i stil med Vad har du gjort idag? Hur var det på skolan? Vem har du lekt med? Vad fick du till lunch?
Vilket gör mina barn stressiga, aviga och opeppade på vidare samtal. Vad som funkar för oss är istället att pappa/den vuxna, berättar om sin dag, filmar sin omgivning, etc. då lockas ofta barnet att ställa frågor som man sedan kan bygga samtalet vidare på.
Man måste inte alltid prata live.
Man kan spela in videosnuttar och skicka till varandra. Inte interaktivt visserligen, men mina barn älskar att titta på videosnuttar med hälsningar från pappa, kusiner och farmor. Ingen press på barnet att svara eller interagera, och de kan se klippet om och om igen i egen takt.
Och nästa gång de pratar live kan barnen ofta vilja prata just om något som sas i videon.
Låt barnen sitta själva när de pratar. Om de vill det alltså.
Det blir mindre performance och mer på deras egna vilkor. Båda mina barn tar med sig telefonen in på rummet när de är på humör att prata med pappa. Ibland blir samtalet långt, ibland jättekort.
Men det blir på deras vilkor.
Det blir mindre performance och mer på deras egna vilkor. Båda mina barn tar med sig telefonen in på rummet när de är på humör att prata med pappa. Ibland blir samtalet långt, ibland jättekort.
Men det blir på deras vilkor.
Min sexåring gillar mer att spela in ljudmeddelanden eller ringa utan kamera har vi märkt.
ReplyDeleteBra tips, vi har börjat peppa elvira att gå in i sitt rum och ringa farmor helt själv för att hon ska vilja säga nåt, hon blir lätt tyst mot andra vuxna när vi är med, det har alltid varit så. När hon var liten brukade vi ofta värma upp henne genom att be henne visa upp och prata om någon sak hon gillade. Det resulterade i att båda barnen, så fort det vankades samtal, började springa och hämta grejer och störa samtalet man försökte ha genom att trycka gosedjur/annat mot kameran utan att prata alls. Dålig idé kan jag säga! Skicka videomeddelanden kanske kunde vara nåt, det har vi aldrig provat! Däremot gillar de att filma varandra så varför inte lägga till lite prat?
ReplyDeleteGu’ så bra FT-tips! 👍
ReplyDeleteLoHe