Kvällen inleddes på en rättså fancy restaurang. Tygservetter på bordet och vinflaskor som bars ut med etiketten utåt. Mitt sällskap bestod av människor som ofta är ute på lokal. Som beställer mat och dryck för njutningens skull och ser oförstående på en när man undrar hur stora portionerna är.
Blir man mätt? är en fråga lika irrelevant som kostnaden för det kulinariska konstverket.
Blir man mätt? är en fråga lika irrelevant som kostnaden för det kulinariska konstverket.
En bordsdam sa till servitören att hon ville ha ett glas vitt till huvudrätten. Det blir bra, jag tar samma, sa jag. När flaskan bars ut och en porlande matsked hällts upp provsmakade jag stelt och sa, naturligtvis utan att faktiskt känna efter, ja det blir bra. Min bordsam luktade, funderade, luktade igen, smakade och sa Nej, för mycket mineraler.
Jag blev inte så lite paff. Visste inte att man kunde göra så. Dels faktiskt smaka och känna efter, och dels säga Nej.
Sen åt vi bokstavligen broccoli som låg i kors och avslutade med praliner och cocktails. Det var mycket trevligt. Dyrt. Men jag blev mätt.
Ehmmm nej men så gör man väl inte? Jag har lärt mig att man smakar på vinet för att kunna avböja om det inte är ”redigt” (som det heter på småländska) men att skicka tillbaka det för att man inte gillade det tror jag inte är okej. Å andra sidan går väl restaurangen oftast med på det för att slippa bråka men nej. Vet man nu att man inte vill ha det mineraligt rådgör man med personalen innan man beställer. Vill jag bestämt hävda.
ReplyDelete(Älskar f ö mineraligt vitt!)
Fast okej, ska man bara ha ett glas kan man väl göra så, när jag tänker efter. Flaskan ska ändå öppnas liksom.
LoHe
Som restaurangjobbare kan jag intyga att anledningen att man smakar är för att se om en nyöppnad flaska vin är "korkat", det kan bara hända med naturkork och inte skruvkork. Om man nu inte uttryckligen bett om att få smaka på vinet man beställt för att se om det är det man vill ha, då kan man såklart smaka ändå!
ReplyDeleteJag tycker det är så jobbigt med restauranger där man känner att man är där för upplevelsen och inte för att bli mätt. Sen får man typ två broccoli i kors och ba okej? Jag kanske bara har sett insidan av för många kök och träffat för många pompösa kockar för att anse att det är värt det. Fjorton år på livsmedelssidan och fyra år som livsmedelsinspektör kanske gör sånt med en. Gör mig mätt bara, gärna med getost eller vitlök så är jag nöjd. Och sällskapet förstås, det måste va bra!
ReplyDelete