Jag och barnen

Idag ska jag ta med barnen ut till IKEA. Vi säger så fast vi egentligen menar köpcentret där IKEA ingår. Om vi ens går in på själva IKEA vette rackarn, fast en korv blir det såklart. 

Det var länge sen vi var där nu, ett tag var det typ varje helg.

Vi ska köpa gympaskor till stora barnet, leggings till lilla barnet, kanske några skor till mig också. Skulle behöva några snygga, bekväma, och lätt somriga sneakers till nästa Brysselresa. 

Vi vet fortfarande inte vad som händer till hösten, men allt pekar på att mannen blir kvar här, och inte drar till Costa Rica igen. Jag bryr mig, men lägger mig inte i. Det där är hans beslut. Jag gjorde det klart för honom för länge sen och på den fronten har inget förändrats. Han är ansvarig för sin karriär, sin lycka och sina beslut.
För min del får han vara vart han vill i världen.
Jag håller honom inte fången här.
Dörren är öppen. Jag bryr mig, men besluten måste vara hans. 

Och barnen ska vara med mig. Alltid. Han får åka, men han får inte ta mina barn. Så har reglerna varit och så kommer de fortsätta vara. Det är jag och barnen, barnen och jag.
Han också, han är också med.
Men vi tre, barnen och jag. Oavsett om vi cyklar till IKEA eller flyger till Idaho. Så är det vi.