Så gick en helg

Ännu en. Nu när det finns vardag och helg igen. 
Lördag kväll lånade vi stuggrannarnas bastu och satt i det tidiga höstmörkret och svettades innan vi sprang ut i den svala luften och kylde oss med vatten från regntunnan. 
Vid ett tillfälle gick jag över gräsmattan, tillbaka till vår huvudstuga för att blanda mer dricka. Och i den stunden, spritt naken sånär som på ett par badskor, under stjärnorna som jag inte sett sedan i mars, tänke jag 
Det här är nog lyxigt
Nog, för jag har vuxit upp i en miljö där varken bastubad eller glesbygd som tillåter nakenpromenader över gräsmattan varit någon direkt bristvara. 
Men, fortsatte jag tänka medan, skinkorna guppade i takt med stegen över gräset, det finns säkert stadsbor som skulle betala dyra pengar för att basta i det fria, bara meter från en nationalälv.

När jag var liten kunde jag aldrig förstå att folk reste till norra Sverige för att liksom uppleva saker. Att de på riktigt tyckte att typ renar och midnattssolen var något att se.
Vet dom om att det bara är den vanliga solen? brukade jag fråga min föräldrar, rädd att besökarna från Skåne skulle bli besvikna när de insåg att midnassolen inte alls var fyrkantig, blå, eller spexig på något annat sätt. 

Nu kan jag förstå det bättre. Se tjusningen i det lite mer. Och se barnens förtjusning över att få vara uppe sent, dricka så mycket bastudricka (svagt blandad lättdryck med fläder och citron) de vill, och springa nakna över gräset. 

Det är lyxigt.