Näst sista torsdagen i november

Idag är det deadline för ansökningar till EU:s ramprogram. 
Det är även Thanksgiving. 

Två som saker som antingen betyder ingenting eller jättemycket. 

Thanksgiving firade vi de första åren i Sverige. Men sen var mannen på annan ort två november i rad och efterom a) jag tycker att det här med att fira amerikanska högtider ändå är hans huvudansvar, och b) Thanksgiving alltid sammanfaller med deadlinen nämnd ovan så... har det inte blivit så mycket mer med det. 

Det är på sätt och vis lite tråkigt men samtidigt... att fira en högtid utanför sitt rätta sammanhang är lite som att beställa hem mat från en fin restaurang. Man vet att det är samma mat i frigolitlådan, men hemma vid köksbordet, medan diskmaskinen brummar och gruset från gatan knastrar under sockan, blir det ändå inte samma sak. 

Så deadline då? Jomen, tackar som frågar. Det har inte varit lika hetsigt som förra året, det har det inte. Då var det extremt och vi fick sitta i krismöten efteråt och bearbeta det trauma som oktober och november varit.
Men i år har det ändå varit långa dagar som flyter in i långa kvällar och jag har inte sett på tv sen jag vet inte när. All ledig tid har gått åt jobb. 

Imorgon ska jag vara med på ett möte. 

Ej mer. 

Nu är det återhämtning och återtagande av tid. 

Tackar för det.