Män och kycklingar från förr

Polska negmamman med familj kom på middag i lördags. Vi har inte setts på riktigt sen före jul pga diverse sjukdommar och resor, men nu med min man tillbaka i Sverige kändes det som hög tid att ses. 

Det var på många sätt precis som vanligt, dvs de stora barnen hade ett eget bord ute i vardagsrummet och vi vuxna + deras yngsta satt i köket. 

När vi planerade vad vi skulle äta föreslog Lillskruttan tacos men det slog jag ned direkt pga PNMs barns ovilja, eller ovana snarare, vid att sitta vid bordet och äta.

Alltså, de är inte vana att sitta på en stol, vid ett bord, och äta. Middagen pågår från det att maten serveras tills dess att familen går hem. Deras barn arbetar inte utifrån konceptet Nu har vi ätit klart utan springer runt och småäter hela tiden. Att lämna bordet är långt ifrån detsamma som att ha slutat äta. 

Hursomhelst, det här har jag ju gnällt över innan. 

Inget nytt under solen där. 

Men tacos kändes som en helt värdelös rätt att servera utrifrån kända parametrar. Majskorn, köttfärssmul och tärnade tomater över hela vardagsrummet.
Nej tack. 

Men det var inte det jag skulle komma till. Vid ett tillfälle under middagen, när vi pratade om Finland (såklart, minns inte varför) så nämnde PNMs man en middagsbjudning där de båda träffats innan de blev tillsammans. Och PNM säger, liksom i förbifaren No I was there with my ex-husband..

Jag blev så paff att jag spillde ut mitt vinglas.

Hon har varit gift förrut?!

Det är i sig inget konstigt. Men hur kan jag inte veta det? 

Sen kastade sig hennes man in i en utförlig utläggning om tiden från det att de träffades första gången tills att de faktiskt blev ett par. Han mindes datum, detaljer som tvättställ som skulle säljas på marketplace (han lovade att hämta det åt en kompis som inte hade bil och det var hon som sålde det...) och mat de ätit, medan hon bara viftade förstrött med handen när han upprepade gånger sa
But don't you remember?!

Det är lite deras relation i ett nötskal. 
Han är passionerad, hon är polsk. 

Det roligaste var, då spillde jag nästan vinet igen för jag skrattade så mycket, när han sa ..and that was the night you served that chicken, you don't remember?! It was so dry! Probably the driest piece of meat I've ever eaten, and no sauce!

Då viftade hon inte med handen längre, då verkade hon faktiskt bli lite stött. Kanske mest för att jag och min man frustskrattade. Men vi skrattade ju inte åt hennes kulinariska färdigheter, utan åt att hennes man drog upp dem i en romantiskt utläggning om deras första tid tillsammans.
Dessutom är sås, salt och annat som gör mat värd att äta inte sånt hon befattar sig med. Inte för att hon inte kan, utan för att hon inte vill. Sådeså. 

Hursomhelst.
Det var en väldigt trevlig kväll.
Det är alltid det, vi trivs tillsammans.
Skrattar tillsammans.
Fast kanske inte alltid åt samma saker.