En varm kropp i vila

Att inte få träna är tråkigt.
Att inte få lyfta tungt är opraktiskt.
Att inte få bada är svettigt. Och tråkigt. Och opraktiskt när badgalna barn ska vaktas och vallas mellan badplatser dessa oändligt varma julidagar. 

Men en positiv bieffekt av denna påtvingade vila från vissa fysiska och annars frekventa inslag i min vardag, är att jag gjort saker som nog annars aldrig, tyvärr, hade hänt. 
Jag har spelat chack med storskruttan mitt på blanka dan.
Jag har struntat i dammråttor, tvätt, och andra tråkiga vuxensysslor som jag annars har svårt att ignorera någon alltfår lång stund. 

Jag har legat kvar i sängen och gosat med lillskruttan, kliat henne på ryggen och lyssnat på vinden genom myggfönstret, istället för att kliva upp och klämma in ett löppass före frukost. 

Flera gånger tänkt att det här måste jag komma ihåg att göra oftare. 

Men mitt humör påverkas såklart av att dels inte få den träning jag är van vid och dels inte kunna svalka mig så lätt. Jag får ju duscha, men på stranden får jag nöja mig med att vada i till halva låret och sedan doppa armarna och huvudet, som om jag tappat något på botten. Magen sitter så dåligt till. Det var lättare när armen var gipsad, den kunde jag ju plasta in. Det här är svettigt och meckigt och jag märker att tålamodet är kortare och rastlösheten nära. Ser fram emot att kunna röra mig fritt igen. Sticka iväg och köpa kattsand när det är slut och inte måsta vänta till min man har tid att handla tunga saker åt mig.

Men det är också en positiv sida av påtvingat träningsuppehåll. Reflektion. Även om jag gillar att träna, (mycket mer än att handla tunga grejer) så springer jag ju sällan omkring och fokuserar på det som inte gör ont.. Det är lätt att fokusera på det som är tråkigt, skaver och sliter, istället för allt det som är starkt, friskt och funkar. Men det borde man väl göra. Njuta av allt som funkar.