Your advice, please

Hej kom och hjälp mig.

Hade jag också kunnat ha som överskrift.

Jag ska söka en tjänst där man inte ska skicka in något personligt brev, utan istället bara ett cv. Som jag förstått det är det ett ganska gediget antal frågor man måste klicka sig igenom när man söker, och jag antar att frågorna är istället för det personliga brevet som arbetsgivaren då kanske tänker att ChatGPT ändå skrivit.

Inte orimligt.

Men. Det personliga brevet är min personliga favorit. Till ingens förvåning tycker jag om att skriva och tycker att det är ganska lätt att beskriva mig själv i löpande text.

Mitt cv har jag inte uppdaterat sen Corona bara var en öl.
Bara lagt till nya årtal och nån projektledarkurs.
Tänkt det ändå bara är formalia. Det är brevet som är min punch.

Så. Nu måste mitt cv dammas av och ska plötsligt spela huvudrollen. Och då undrar jag.

Vilka överskrifter ska jag ha?
Ska allt vara punkt/listform eller kan man ha lite löpande text?

Ska man ta med personliga grejer som typ fritidsintressen?

Naturligtvis kan jag fråga ChatGPT om det här. Men jag tror mig veta att jag har några läsare här med personalansvar. ChatGPT har inget personalansvar. 

Vad tycker ni?

Vad är ett bra cv?
Avskalat, personligt, utförligt, beskrivande, vad?

Jag vill inte konstla till det för mycket. Jag litar ju på min kompetens, det är inte det. Men hur ska jag tänka?

Happy Thanksgiving

Här är det en alldelens vanlig, men ovanligt blaskig, torsdagseftermiddag.

Där är det Thanksgiving.

Det var min favoithögtid under åren i USA.
Ledighet, mys, god mat. Ingen press på presenter. Och när Thanksgiving är över tar liksom julen vid, så det blir ingen post-holiday blues.

Vi ska gå ut och äta kväll. Inte kalkon, men bara för att ändå uppmärksamma att det är en högtid. Och sen gå hem och och äta sweet potato- och äppelpaj.
Alltså inte blandat.
Min man bakade fyra pajer igår. 
Jag tycker egentligen pumpapaj är sådär.
Helt klart överskattat.
Den godaste pagen gör min svägerska, det är en korsning mellan pumpa och pekannöt som faktiskt är jättegod.

Barnen vet att det är Thanksgiving. Men jag ser att det skaver i min man att de inte fattar grejen. Att de inte får gå till skolan och pyssla kalkoner och pilgimer. Att de inte har någon känslomässig relation till högtiden.
Så blir det ju.
Jul och Independence Day har vi ju ändå firat där ibland.
Men Thanksgiving ligger ju som jättedåligt till för att resa över.

Som man är

Jo alltså. Angående föregående inlägg. De där detaljerna jag inte iddes radda upp går ju mycket ut på just det som ni påpekade. Att jag inte vill sitta med en villa utanför stan och rodda snöröjning, inställda tåg, frysta ledningar, etc. när min man sitter i soliga Arizona.

Det vet han.
Och det fattar han.

Ett starkt karaktärsdrag hos min man är att han är en otrolig debattör. Han är påläst, logisk, och (vilket är helt stört) älskar att argumentera.
Alltså han kan ibland välja att argumentera för en sak som han egentligen inte tror på, bara för att hans motståndare har så bra argument, och så lägger han motståndarens argument på minnet och använder dem nästa gång, i nästa match, mot någon som på riktigt tycker annorlunda. 

Detta gör att det bästa sättet att avväpna honom är att hålla med.
Inte ens den mest slipade depattören kan få upp nån riktig ånga när de bara möts med Ja absolut, Håller med, och Det låter vettigt.

Det vet jag ju egentligen. Har jag vetat i flera år. Och jag vet också att han inte på riktigt skulle tvinga mig och barnen att bo helt orimligt långt borta bara för att det var ekonmiskt fördelaktigt. 

Men det har suttit långt inne att spela det enda kort jag vet fungerar. Medhåll.

Kanske för att det ju faktiskt är något jag verkligen vill ska bli bra, flytten. Vi har flyttat så otroligt många gånger. Både långa och korta flyttar.
Storskruttan trodde att man flyttade när man blev less på sina tapeter, hon hade ingen aning om att man kunde måla eller tapetsera om.
På den nivån är det.

Såatte. Det här är taktik. Jag kommer ju inte lägga mig platt om han på riktigt bestämmer tjottahejti eller Långtbortistan.
Men han har redan börjat prata positivt om stadsdelar som ingår i lokaltrafikens nät...

Ny taktik

Vi bor i en hyreslägenhet, hyfsat centralt. Det är en femma som är relativt billig och har garage. Vi har nära till barnens skola. Nära till stan. Området är lugnt, fint och naturnära för att vara så centralt. 

Det är uppenbarligen de positiva aspekterna. Men det som är negatvit är just att vi hyr. Dessutom ogillar jag verkligen vår hyresvärd som är en rejält osympatisk människa som ständigt balanserar på den oetiska och eventuellt olagliga gränsen. Vilket gör att man undviker att ha kontakt med honom.
Hellre bara accepterar att vissa saker inte fungerar än att påpeka dem, bli anklagad för att klaga, och i slutändan måste tjata så mycket för lagning att det i slutändan inte känns värt det. 

Aja. Min man har länge tyckt att vi ska flytta. Köpa något utanför stan. Vi har bråkat mycket och länge om detta. Både att flytta utanför stan och om de olika samhällen byar och kranskommuner han föreslagit. 
Vi tycker båda att det vore bättre att äga något. 
Men nånstans där slutar vi vara överens. 
Hursom, jag ska inte tråka ut er med detaljer här. Summan är att vi i 3-4 år nu mer eller mindre intensivt haft de här disskutionerna och aldrig kommit nånstans. Vi bor kvar. Och vi vantrivs inte alls så aktivt att det liksom är någon  brådska bort. 

Men det är jobbigt att bråka. Det sjukt tråkigt att ha samma bråk om och om igen.
Och, som min kloka syster påpekade, det är lätt att vara i opposition.
Det är svårt att leda.  

Så nu har jag bytt taktik. Jag har sagt ja till att flytta. Men lagt det på min man att bestämma sig för vart han egentligen vill bo. Det är som sagt lätt att säga att man vill bort. Svårare att peka på en plats och säga, Där! Det blir bra där!

Så nu får vi se vad han kommer upp med.

Precis som man kunde räknat ut

Så! På Arlanda. 
Eventet är slut och jag får åka hem.

Är jag nöjd?
Gick det bra?
Nej och ja.

Det gick helt okej, absolut inte dåligt. Men det hade kunnat bli så mycket bättre, om bara...
En del saker kan skyllas på att jag aldrig haft sånthär event-fixaransvar förrut och gjorde några enkla (men inte grova) missar.
En del kan skyllas på stället vi var på. Det var inte top notch. Personalen var väldigt trevliga och tillmötesgående, men inte proffsiga och levererade inte alls i klass med vad de lovat.

Och en del, en stor del, kan skyllas på att ansvariga inte investerat tid och energi i att planera.
Jag har i stort sett gjort det själv, och hela tiden bett om input utan att få någon.
Och nu plötsligt står vi här efteråt och kommenterar i stil med
Det här borde vi tänkt på!
Hm, det här borde vi ha haft med...
Varför gjorde vi inte så?
bara haglar. 

Som om man lägger ribban lågt och sedan blir jätteförvånad över att folk inte hoppar högt.
Och även om det flöt på och funkade så var det flera grejer som jag fick ta på volley då nyckelpersoner gjort sig otillgängliga.
Och sen står dessa nyckelpersoner efteråt och tar äran för det som gick bra och kliar sig i skägget över varför vissa grejer inte blev bättre.. Jag blir så less.

Precis som det inte skulle bli

Jag sitter på ett tåg som glider längst en frostig norrlandskust. 
Första klass minsann. 
Det får man!

En gång när vi barnvaktade en grannes lilla son, kanske 3 år, så lekte han med mina tjejer när det plötsligt hördes en ljudlig prutt och barnen stannade upp i leken. 
Jag pruttade, konstaterade pojken och tillade sedan med så mycket pondus han kunde uppbringa, det får man!

 

Jag reser i tjänsten och tar tåget i stället för flyget och jobbar på tåget (nåja, inte exakt just nu då, men faktiskt) och då är det inget konstigt att boka första klass. Det får man!

Jag ska på en liten konferens som jag både typ står värd för och ska presentera på. Projektinterna dagar men för ett väldigt stort projekt. Det är jag som håller i gästlista, talarlista, rumsbokningar, mat, namnlappar, rubbet. Jag ska även presentera projekt och leda workshops båda dagarna. 

Eftersom jag har med en hel del prylar och eftersom tåget gick vid 8 imorse så bokade jag taxi till tågstationen. Egentligen är det gångavstånd men snö plus tunga väskor och avgång samtidigt som ungarna ska till skolan gjorde att taxi kändes värt. 

Det hade det nog varit också, om den kommit, men det gjorde den inte. 
07:50 skulle den komma.
07:52 ringde jag taxibolaget och fick veta att jag stod först i telefonkön.
08:04 sladdade vi ut från parkeringen, min man med lillskruttans tandborde i jackfickan.
08:08 var jag fortfarande först i kön men hade fortfarande inte fått svar i luren, men då ringer en chaufför som står utanför och undrar om jag kommer.
Jag var inte supertrevlig mot honom, men höll mig kort och skrev sedan ett långt argt mail till kundtjänst.

Jag hann med tåget. Men morgonen blev precis så stressig som den inte skulle bli.
Jag ser verkligen inte fram emot kommande dagar. Längtar redan hem. Längar bort från mitt jobb. Jag måste ta tag i det. 

Tager vad man haver

Under helgen som gått har det bakats.
Chokladbollar, choclate chip cookies, sockerkaka och muffins. 
Det var inte riktigt meningen, men det liksom spårade ur litegrann och sen var det lättare att sitta kvar på tåget än att försöka bromsa det.

Lillskruttan hade en kompis på besök både lördag och söndag och jag sa till kompisens pappa när han nämtade henne igår eftermiddag att jag hoppas verkligen jag framstår som en bakande bullmamma nu.
Det sa att han att jag verkligen gjorde medan han försökte balansera barnets överdragsbyxor och flecetröja samtidigt som han tog emot tre plastbyttor med bakverk.

Vi har bakat slut på bakpulver, strösocker, och strössel. Gissa vad som var värst.
Gissar att ni gissar på bakpulvret, men se det visade sig gå lika bra med bikarbonat om man justerade i mängden lite och tillsatte syra i form av en skvätt apelsinjuicekoncentrat och citronsaft.
Sockret däremot, provade jag ersätta med honung och farinsocker.
Trodde det skulle bli bra.
Kanske till och med bättre?
Men det blev det inte. 

Storskruttan som varit borta på gymnastiktävling hela helgen missade denna bakfest och vill ta igen det med att baka lussekatter. Tyvärr är jag rädd för jäsdegar så vet inte riktigt hur det ska gå.