Fan också

Minns när vi skulle köpa hus. Så otroligt känslosam den processen var. I varje hus man tittade på (och inte sågade direkt) var man tvungen att se sig själv leva, bo, sova, drömma, älska, bråka, osv. Och sen blev det oftast ändå pannkaka. Och så började man om. 

Igår såldes lådcykeln jag redan köpt mentalt. Till någon annan. Medan jag fixade frakt från södra till norra Sverige sålde mannen på Blocket till en person med cash in hand som glatt kunde cykla hem skatten.
No frakt needed.
Jag fattar, skulle ha gjort likadant.
Men så surt ändå. När han först inte svarade på mina meddelanden på hela dagen anade jag vart det var på väg. När han sedan svarade att tyvärr, sålde den precis, då grät jag lite. 

Det är bara en cykel. Men.