Mitt hjärta gör volter (eller iallafall kullerbyttor)

Storskruttan är på gymnastikläger. Alltså inte över natten, men hela dagar. Hon har tjatat om gymnastik länge, men att få in kidsen i en grupp här verkar stört omöjligt, trots att jag kryssat i alla rutor om att jag självklart kan tänka mig att hjälpa till som ledare osv. Hur som helst, så fick jag ett mail för några veckor sedan om sportlovsläger för gymnaster födda 2007-2015. Öppet för alla. Inga förkunskaper krävdes. 

Jag frågade om hon ville. Förklarade att hon säkerligen skulle vara yngst (eftersom hon klarade åldersgrändsen med två dygn).
Att de andra barnen kanske skulle kunna en massa mer gymnastik än henne.
Och att det inte alls var säkert att hon skulle känna någon.
Hon tvekade en halv sekund och sa sedan Ja, jag vill gå!

Hennes far levererade henne till Gymnastikens hus imorse. Med lunch, frukt, ombyte och vattenflaska. I eftermiddag får vi hem henne.
Det går säkert hur bra som helst.
Säkert.
Jag är bara så spänd. Inte nervös direkt. Bara.... kanske mest förundrad över hennes go. Hon har definitivt sin fars mentalitet, det barnet.
På samma gång väldigt känslig och med ett självförtroende som kan stå emot det mesta.