Tiden

Sitter på hemmakontoret, aka vid köksbordet och tittar på musöronen som krupit fram på björken utanför fönstret. Små, spröda, ljusgröna, tunna. Snart är de stora, djupt gröna och skymmer utsikten mot parkeringen.
När man rest runt och mött våren redan i mars så känns det både sent och lyxigt att få möta den igen. 

Vi har sålt vår sista barnvagn. Om det inte vore för flytten hade den nog fått hänga med ett tag till. Men vi använder den så sällan att det inte känns befogat att ta med den till nya trappuppgången och ta värdefull parkeringsplats från någon annan barnvagnsförare. Så, sex och ett halvt år senare… har vi ingen barnvagn längre. Har gått igenom liggvagnar, kombivagnar, syskonvagnar, sulkys, sittvagnar… Och nu är det slut.

Lillskruttan sover med blöja på natten men är ofta torr på morgonen. Hon väljer själv om hon vill dricka mjölk på kvällen eller inte, dricker hon en flaska för mysigt så måste hon också sova med blöja. Låter hon bli får hon sova med trosor. Vi köper blöjor kanske varannan månad, om ens det.

Småbarnsåren är typ slut snart. Vi har barn på väg att bli stora. Det gick fort men ändå inte.

Lillskruttan kan ibland på kvällen efter att hon lagt sig i sängen säga ”mamma jag vill krama dig” och då säger jag ”jag vill krama dig också” och så tjorvar hon sig ur sängen och kommer och kramar mig. Hennes varma, lena, gosiga lilla kropp.
Hon luktar tvål, banan, jord, barnlotion.

Storskruttan har börjat leka hemma hos kompisar efter skolan, eller bjuder med sig kompisar hem. Hon fascineras av de äldre barnens lekar och skräms samtidigt av deras hårda jargong och ibland hänsynslösa sätt. Navigerar nyfiket vägen till lågstadiet.  

Små som snabbt blir stora.